Igår kände jag mig stressade och var väldigt trött under dagen, det blir ju tyvärr inte bättre av att stressa runt heller. Jag skulle ha ridit igår men jag kände mig inte tillräckligt pigg för att orka det, och jag vet att jag måste ha en del energi om han bestämmer sig för att vara på vrång sidan. Men då får det bli ridning idag i stället, hoppas att han kan vara på min sida.

I morgon ska jag prata med chefen så blir det nog jobb onsdag, torsdag, fredag denna vecka. Sen får vi se hur det blir till veckan, hoppas orka måndag, tisdag vara ledig onsdag och jobba torsdag, fredag. Orkar jag med det så är det ändå bra, det är 80% men tycker min hjärna att det blir för mycket kommer jag lyssna på den. Det är inte värt att jobba ihjäl sig.

Jag kommer antagligen aldrig lära mig att min kropp inte är som den var för 3 år sedan. Eller det är svårt att acceptera det. Jag vill orka allt, göra allt och tacka ja till allt! Tyvärr funkar det inte så längre.. Om jag bara kör på så kraschar jag. Nu tvingar min hjärna/kropp att lugna ner mig, den gör mig olidligt trött och struntar jag i det varningstecknet får jag ångra mig i kanske 6 månader framöver. Inte värt det, inte någonstans faktiskt.